• Home
  • Christian de Duve (1917), Belgien

Christian de Duve (1917), Belgien

som med många vetenskapliga upptäckter spelade chansen och det oförutsägbara en viktig roll. När man studerade insulins verkningsmekanism som en del av forskningen om diabetes och kolhydratmetabolism, avviker den förväntade aktiviteten hos syran som studeras (fosfatas) signifikant från förväntningarna. Insåg detta var något nytt, de Duve skiftade betoningen av forskning till denna nya ’mekanism för latensfenomenet’. De Duve postulerade att enzymet var omgivet av ett membran som hindrade det från att påverka de andra cellkomponenterna.

1955 introducerade de Duve termen lysosom för att beskriva vad som då fortfarande var en hypotetisk partikel som ännu inte observerats med mikroskopet. Senare samma år lyckades den amerikanska forskaren Alex Novikoff demonstrera lysosomen med elektronmikroskopet. Under ytterligare studier blev det klart att lysosomerna inte bara var lagringsplatserna för surt fosfatas utan också av olika typer av enzymer som alla tillhör gruppen lytiska enzymer eller de som berörs av sönderdelning. Ytterligare studier visade att variationen av enzymer i lysosomen var så stor att nästan alla makromolekyler involverade i cellkompositionen kunde sönderdelas av de lysosomala enzymerna.
det är nu klart att lysosomer är huvudkomponenterna i ett intracellulärt matsmältningssystem som har erkänts i en mängd olika celler, både i växter och djur. Upptäckten av lysosomen och dess effekt och funktion har också haft viktiga konsekvenser för medicinen. Vid sjukdomar som reumatism, cancer, artrit, infektioner, förgiftning och i vissa ärftliga störningar är lysosomens roll nu i fokus för vetenskaplig uppmärksamhet. De Duve har inte bara upptäckt lysosomen utan också peroxisomen, en annan cellpartikel i vilken ett antal enzymer kan lokaliseras, även om aktiviteten hos dessa inte är latent som den är i lysosomala enzymer.

om pristagaren

Christian de Duve, som är av Belgisk nationalitet, föddes i Thames-Ditton (Storbritannien) den 2 oktober 1917. Han studerade medicin vid University of Louvain (doktor i medicin 1941), varefter han specialiserade sig på kemi vid Nobel Institute, Stockholm och i biokemi vid Institutionen för Biologisk Kemi, Washington University Medical School, St.Louis (USA). Från 1947 till 1951 var han lektor i fysiologisk kemi vid Katolska universitetet i Louvain, senare utnämnd till professor vid samma universitet och chef för Institutionen för fysiologisk kemi. År 1962 utsågs han till Professor och chef för avdelningen för biokemisk cytologi vid Rockefeller University, New York (USA).

De Duve började sin vetenskapliga karriär med att undersöka diabetes och kolhydratmetabolism. Ytterligare studier ledde honom till upptäckten av lysosomen.

De Duve har publicerat ett stort antal artiklar och har suttit i redaktionen för Journal of Theoretical Biology och Journal of Cell Biology bland andra tidskrifter. Han är fortfarande en av redaktörerna för subcellulär biokemi och preparativ biokemi. De Duve är hedersmedlem i olika föreningar (t. ex. American Academy of Arts and Sciences), har fått hedersexamen från universiteten i Turin, Leyden och Sherbrooke (kanada) och har fått flera utmärkelser inklusive Nobelpriset för medicin 1974 med Albert Claude av Belgien och George Emil Palade i Amerikas förenta stater.

De Duve avled i maj 2013.

Leave A Comment